Till nya höjder med Mondo Duplantis: en exklusiv inblick i mästarens personliga stil och vägen till världsrekorden.
Livsstil
By: Eton • 7 minFölj med på en stilfull resa i stavhoppsvärlden
I stavhoppsvärlden finns det ett namn som lyser lite starkare än alla andra: Mondo Duplantis. Duplantis har slagit rekord på rekord och fortsätter att trotsa gravitationen, som den idrottsikon han är. Eton har fått förmånen att sitta ner med atleten för att djupdyka i en värld av både stil och sport. Vi diskuterar Duplantis favoriter i Etons höst/vinter-kollektion 2023, hans enastående resa som stavhoppare, stjärnorna som inspirerat honom och den inre drivkraft som får honom att obevekligt sträva efter att bli bättre. Etons höst/vinter-kollektion är inspirerad av amerikanska sportkläder och klassisk college-stil, och toppas med diskreta, eleganta designdetaljer – en perfekt avspegling av Duplantis höga ambitioner både inom och utanför idrotten.
Eton: Vi vill gärna höra vad du tycker om den här kollektionen. Finns det något särskilt plagg som talar till dig?
Duplantis: Jag älskar hela färgpaletten och stilen överlag. Om jag måste välja några favoriter är en av dem överskjortan med fyra fickor. Den är så mångsidig – den kan ingå i en mer formell, uppklädd stil eller vara avslappnad och cool. Det är ett sådant plagg som man kan göra vad man vill med, jag gillar verkligen det. Och sedan är det den här andra som liknar en klassisk Letterman-jacka blandat med en cool bomberstil med dragkedja. Det är en perfekt mix av sportigt och elegant. Jag kan verkligen se mig själv i den.
Eton: Och den lila scarfen med Etons lejonmärke, jag såg att du hade den på dig.
Duplantis: Åh, lejonscarfen är så cool! Den har samma färger som LSU Tigers, fast deras maskot är en tiger, men det är fortfarande som en klassisk kattdjursmaskot. Den är också så mjuk och lätt och passar så bra till många olika stilar.
Eton: Det är en perfekt scarf för dig! Är du uppväxt i Baton Rouge, där LSU är baserat? Eller var det där du började med stavhoppning?
Duplantis: Jag växte faktiskt upp i Lafayette, en stad nära Baton Rouge. Men jag gick i college i Baton Rouge i ett år. Det var en fin tid, och nu när jag kommer tillbaka tränar jag på campus. Det är en speciell plats för mig, och att vara en del av LSU är något jag alltid kommer att uppskatta.
Eton: Jag kan tänka mig det – de måste vara eld och lågor när du kommer på besök!
Duplantis: Absolut! Och trots att jag inte avslutade mina studier knöt vi starka band i och med att jag tävlade för dem, och jag kommer alltid att känna mig som en tiger i hjärtat. Det är skönt att känna att jag alltid kan komma tillbaka om jag vill.
Eton: Ja, vilken underbar känsla. Så, hur skulle du beskriva din vardagsstil? Och vad tycker du om det svenska modet i jämförelse med det amerikanska?
Duplantis: Min vardagsstil är faktiskt ganska avslappnad, om än ordentlig. Jag gillar att känna mig bekväm men samtidigt se presentabel ut. Jag kombinerar gärna flera lager när jag kan.
Jag tycker inte att skillnaden mellan svenskt och amerikanskt mode är så stor när det gäller hur de påverkar min personliga stil. I Sverige verkar minimal och funktionell design prägla modet, medan det finns en större bredd i det amerikanska modet. Jag uppskattar vad jag hittar i de båda och tycker om att blanda influenser från båda håll. Jag tycker att den här kollektionen passar min stil, och jag älskar de små detaljerna, det fantastiska hantverket och materialen. Jag känner mig alltid bekväm och snygg i en skjorta från Eton.
Eton: Mycket inspirerande. Kan du berätta vad som motiverar dig att tävla mot dig själv och slå världsrekord om och om igen?
Duplantis: Det blir mest en personlig utmaning: jag mot ribban, jag mot mig själv. Känslan jag har när jag står där framför ribban och vet att jag klarar av det, den är fantastisk. Jag njuter verkligen av det, och jag är så tacksam för allt jag redan har uppnått. Men jag är också medveten om att det jag har åstadkommit och det jag gör nu är ett resultat av alla år av otroligt hårt arbete och uppoffringar. För mig handlar det om att vara den bästa versionen av mig själv på banan och ge allt jag har varje gång.
Jag vet vad jag klarar av och jag tror verkligen att det finns mer att göra, fler höjder att uppnå, fler rekord att slå. Jag har ett inre driv och jag tror att det alltid går att bli bättre. Det är det som motiverar mig. Det handlar inte bara om att nå högre höjder och slå rekord, utan också om att hela tiden pusha mig själv att bli en bättre idrottare, och en bättre person. Jag strävar alltid efter mer, både inom idrotten och utanför. Den motivationen håller mig igång.
Eton: Otroligt. Kan du beskriva hur det känns i de där storslagna ögonblicken när du flyger över ribban och slår ditt personliga rekord?
Duplantis: Det är svårt att sätta ord på, faktiskt. Det är som att jag översvämmas av massor av känslor på samma gång, det är så mycket som händer – både i huvudet och i kroppen. Det är ett surrealistiskt tillstånd, en märklig blandning av overklighetskänslor och eufori. Mitt huvud känns både otroligt fokuserat och helt tomt. Det känns som att ögonblicket går jättesnabbt och samtidigt otroligt långsamt – som att allting runtom mig blir suddigt.
Ruset är fantastiskt, och det är ögonblick som dessa som gör det mödan värt – allt hårt arbete och allt engagemang. Det är för detta som jag pushar mig själv, tränar så hårt och ger allt jag har. Känslan av att uppnå någonting som du inte trodde var möjligt är obeskrivlig. Det är som att vara i en dröm men samtidigt veta att det är på riktigt. Det ögonblicket är anledningen till att jag gör det jag gör.
Eton: En sådan otrolig resa! Att klara av utmaningar är en sådan viktig del av ens personliga utveckling. Under de första åren i din karriär mötte du en del hård konkurrens och upplevde kanske några förluster. Kan du berätta om några av de största utmaningarna du var med om under den här tiden och hur de formade dig som idrottare?
Duplantis: Absolut. De där tidiga åren var verkligen fyllda av utmaningar. Att kliva in på scenen som en ung idrottare och tävla mot de bästa i världen var både spännande och skrämmande. Trots att jag hade talang och potential insåg jag att det fortfarande fanns ett glapp mellan var jag befann mig och var jag ville befinna mig. Att se nivåskillnaderna och att inte nå de resultat jag hoppades på var utmanande. Men på ett sätt var det i dessa situationer som jag verkligen lärde mig någonting och växte. Att inse att du kan misslyckas är oerhört viktigt, för det får dig att anstränga dig för att bli bättre och komma framåt.
Mötet med dessa förluster och motgångar lärde mig att bli uthållig och motståndskraftig. Det gjorde mig starkare både mentalt och fysiskt. Jag fick syn på de områden där jag behövde utvecklas och fick motivation att jobba hårdare. Jag utmanades och lärde mig så mycket under de här åren – både av framgångar och motgångar – och jag tror verkligen att det formade mig som idrottare. Det gav mig den styrka och beslutsamhet som behövs för att vinna och nå nya höjder.
Eton: Du har på ett otroligt sätt mer eller mindre satt stavhopp på kartan igen och blivit en oväntad ikon som gett nytt liv åt sporten. Om du ser tillbaka på din karriär, kan du berätta om hur din vision för dig själv och din idrottsgren har utvecklats sedan du började?
Duplantis: Min vision har faktiskt inte ändrats så mycket sedan jag började. Sedan jag var liten har jag trott på mina förmågor och varit säker på att jag kan bli bäst på vad jag än bestämmer mig för att göra. Först var mitt mål att bli världens bästa fotbollsspelare, och den tron på min förmåga tog jag sedan med mig till stavhoppet. Jag tänkte att jag kunde bli bäst inom stavhopp, och jag älskade att hålla på med det.
Jag har alltid haft ett orubbligt självförtroende när det kommer till stavhopp, och jag har tänkt: “Varför inte jag? Varför skulle inte jag kunna bli bäst i världen på detta?” Jag gick in med passion och hängivenhet och pressade hela tiden mig själv att nå nya höjder.
Med erkännandet och uppmärksamheten som kommit med framgången är situationen annorlunda i dag. Jag har blivit mer än bara en stavhoppare – jag ses som en förgrundsfigur i sporten. Det kan vara lite svårt att hantera, men jag brukar påminna mig själv om att det viktigaste är att jag behåller mitt fokus på mina prestationer. Jag prioriterar idrotten och ser till att jag hela tiden hoppar bra. Det är kärnan i allting, och så länge jag håller fast i min kärlek till idrotten och gör mitt bästa kommer allt annat att falla på plats.
Eton: Såklart! Vad motiverar dig i livet förutom känslan av att slå höga rekord och behålla din position inom stavhopp?
Duplantis: När jag ser tillbaka inser jag att jag alltid har varit ganska tävlingsinriktad. Det finns i mitt DNA, och uppväxten i en tävlingsinriktad miljö med idrottande bröder och föräldrar ökade bara den drivkraften. Jag älskar helt enkelt spänningen i att tävla, att pressa mig själv, att bli bäst på det jag gör. Att bli bättre och hela tiden utmana mig själv har alltid varit viktigt för mig.
Sedan jag nått framgång och blivit etablerad har mina drivkrafter ändrats. Tidigare drevs jag mycket av yttre faktorer: jag ville visa för alla andra att jag var bäst. Nu handlar det mer om att visa det för mig själv. Jag har en inneboende tro på min förmåga, och jag vill fortsätta att utmana mina egna gränser och nå nya höjder. Det handlar om en inre drivkraft att bli den bästa versionen av mig själv.
Och jag har lärt mig hur viktigt det är att ta hand om sig själv. Sömn är någonting som ofta underskattas men som är otroligt viktigt. Ordentlig vila och återhämtning är extremt viktigt för att kunna prestera på topp och hålla motivationen uppe. Jag ser alltid till att ta mig tid att vila och återhämta mig när jag behöver det. Det är en del av processen med att hålla sig motiverad och fokuserad och fortsätta att briljera.
Eton: Helt otroligt. Har du några förebilder, eller några personer, kända eller inte, som har inspirerat dig och varit viktiga för dig?
Duplantis: Det finns definitivt en som har varit viktig för mig: Renauld Lavillenie, den legendariska franska stavhopparen som också är OS-mästare. Han var den som hade rekordet innan jag slog det, och hans dominans i sporten har verkligen varit inspirerande.
Något som gjort Lavillenie särskilt viktig för mig är att han inte är särskilt lång för att vara idrottare, och det har gett mig hopp. Att se någon som honom briljera på så hög nivå i stavhopp trots att han inte är så lång gjorde att jag, när jag inte visste hur lång jag skulle bli men visste hur lång min pappa var, kunde tro på att även jag kunde åstadkomma någonting stort.
Det finns många andra idrottare och personer som motiverat mig längs vägen, men Renault Lavillenie har en särskild plats i mitt hjärta som en ikon som format min stavhoppsbana.
Eton: Fantastiskt att höra! Du verkar ha allt under kontroll och gott självförtroende – ser du fram emot OS i Paris?
Duplantis: Absolut, jag ser verkligen fram emot det. Efter att jag tog hem guldet i senaste OS är planen att göra samma sak i Paris. Jag har uppnått så mycket under min karriär, men något som fortfarande ligger framför mig är att slå OS-rekordet. Det är det enda jag inte har uppnått än i den här sporten, och det är en stor motivation inför OS i Paris. Jag har slagit världsrekordet, men OS-rekordet skulle verkligen vara speciellt för mig.
Paris 2024 är en stor milstolpe, och jag är otroligt laddad inför att tävla där och fortsätta att pusha mina gränser inom stavhopp. Jag är så nyfiken på att se vad framtiden bär med sig, och jag är redo att ge allt i Paris.
